Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Molnen
1
PHIDIPPIDES.
Förtjente du ej då på stund en spark och litet fuktel,
Som bad mig sjunga, liksom du gjort måltid för
gräshoppor?
STREPSIADES.
Derinne sade han likså det samma, som han nu sagt,
Och påstod, att Simonides var ömkelig bland Skalder.
Fastän med möda, höll jag mig i början dock tillbaka;
Bad honom ta en myrtenqvist och föredraga något
Af Aischylos åtminstone; men pojken svarte genast:
Ja, Aischylos, är den tycker jagaldrahögst bland Skalder!
Ohyfsad, munnen full af brak, och ord som ättestupor.
Hur tror ni väl det fräste upp, det der, uti mitt
hjerta!
Jag bet likväl ihop min harm, och inföll: Nå så något
Utaf de nyare, bekant för konstförfaren vishet!
Straxt tog han Euripides: det långa tal, hur brodren,
(Det Zevs förbjude!) blifver kär uti sin egen syster.
Då tålte jag mig icke mer; jag gaf mig luft och utfor
I flera hårda smädeord; och nu, som hända plägar,
Vi vexlade med ord mot ord, tills pojken for emot mig,
Begynte bulta, damma på och klämde mig och gnodde.
PHIDIPPIDES.
Rätt åt dig, då du icke lät Euripides få äran,
Den visaste:
STREPSIADES.
Den visaste! O du!.... hvad skall jag säga?
Men se, då får jag stryk igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
