Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Berg var van att vara ensam, van att ha god
tid till egna intressen utom hemmet. Dessutom var
hon inte barnkär.
Monika var blek och trött den dag för länge sen nu,
då hpn och farbror Ernst kommo till Sverige. Tant
Nanny syntes henne så gammal och olik både hennes
glada, vackra mamma och den snälla gamla barnskö-
terskan hon sagt adjö till i Rom.
Det blev inte roligt att bo hos tant och farbror!
Visst var farbror Ernst snäll, men han var ju så säl-
lan hemma.
Monika kände sig alltjämt som en främling och så
ensam! Hon längtade våldsamt efter föräldrarna. Ja,
inte bara efter pappa och mamma. Mon längtade efter
det land hon lämnat. Efter de vänliga tjänarna, efter
barnsköterskan, ja, efter alla som varit vänliga mot
henne.
Stockholm tedde sig så grått och tråkigt då hon
mindes de livliga gatubilderna hemifrån ... Försäljar-
na på gator och torg som skreko ut sina varor, kus-
karna som smällde så hårt med sina piskor att det lät
som skott, åsnorna som skriade så skärande, de goda
frukterna som växte i deras lilla trädgård. Och solen,
den varma solen som tvingade dem att stänga sina
luckor för fönstren varje förmiddag. Allt detta lekte
i hennes fantasi.
Monika fördröjde sig ofta på vägen hem från skolan
just som i dag. Hon satt så gärna här i parken och
drömde. Då hon såg barnen leka kunde hon ibland låt-
sas att hon åter var därhemma och ute i någon park
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
