Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Förlåt, mamma lilla, jag menade inget illa. Ja,
vill du ha Birgits flicka hit så gärna för mig. Hon var
ju bara hennes styvdotter förstås och för så kort tid.
Men tror du att du blir av med henne om du skulle
vilja det sedan? Den där fru Berg låter allt litet mys-
tisk, tycker jag.
— Birgits flicka ... Fru Sörensson försjönk i tankar.
Vad var det Birgit alltid skrev om? Jo, just om den
lilla styvdottern: ”Vet du mamma, jag tycker inte alls
det är svårt att vara styvmor. Mona är en förtjusande
unge, fast hon var litet bortskämd att börja med. Det
blir visst alla utländska barn härnere. All uppassning
stiger dem åt huvudet. Det gör det på oss vuxna också
för övrigt. Det är ju så lätt att få tjänare här och så
billigt. Vi bli alla bortskämda. Men Mona är en så rar
tös. Jag har fostrat henne litet efter ditt gamla re-
cept: Tala alltid sanning o. S. v.”
I Birgits sista brev hade det stått: ”Vet du mamma,
Mona och jag stå i ett så gott förhållande till var-
andra. Jag tror nästan hon dyrkar mig! Säkert är att
jag kunde ej tycka mer om henne än jag gör om hon
vore mitt eget barn.
Rolf säger att han inte känner igen sin flicka, så
snäll och rar är hon. Men nog är hon full av de toki-
gaste påhitt. Nästan värre än jag, då jag var liten!
Trodde du att en sån yrhätta som jag skulle bli en så
lyckad styvmor?”
Fru Sörensson kunde detta brev utantill ännu.
Det var nu snart ett år sedan den förfärliga hän-
delsen, då både Birgit och Rolf gick bort. Grosshand-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
