Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolossalt socialt intresserad. Hennes egna barn lär
vara mycket strängt uppfostrade.
— Jag tror att mormor är snäll, sade Monika litet
förlägen. Mamma berättade alltid så mycket roligt
hemifrån om hur det var när hon var liten.
— Ja, kära du, barndomsminnen är ju alltid förskö-
nade. Jag hoppas också att hon är snäll, men jag
önskar att hon kommer att kunna lära dig litet mer
ordning. Jag vet då att jag gjort vad jag kunnat, men
jag är alldeles för släpphänt, det vet jag. Kära barn,
du kommer nog att minnas hur du haft det här. Fru
Berg suckade tillgjort.
Monika hörde knappt på vad tant Nanny sade. Det
lät inte alls snällt, tyckte hon.
Visst var det sant att hon varit lat. Men det hade
varit så svårt att komma till den nya skolan. Allt var
så nytt och konstigt. Ingenting i Stockholm hade varit
roligt, tänkte hon, utom kamraterna förstås.
Det var fem timmars resa från Stockholm till Väs-
terköping. Det kändes kusligt när avresans stund var
inne och tåget gick ut från Stockholms Central.
Farbror Ernst stod där och vinkade så vänligt, ja,
tant Nanny t. o. m. torkade bort några tårar med
näsduken.
Monika skulle ett ögonblick velat hoppa av tåget
och klänga sig fast vid farbror Ernst, precis som den
gången för länge sen då de rest tillsammans till
Sverige.
Det var som om hon om igen lämnat allt som var
hennes eget. Nu hade hon inget mer än kappsäcken
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
