Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mamma. Men i dag hade orden kommit liksom av sig
själv.
Gudrun såg Monas litet frånvarande min och tänkte
det var bäst att rycka upp henne ur minnena från det
förflutna.
— Nej, flickor, ska ni ha övningen med kläderna
på i dag, så få ni göra det nu. Sedan får vi lov att
fara hem.
Flickorna reste sig. Ja, visst. De hade fått lov att
simma ut med klänningar på i dag och försöka klä av
sig dem i vattnet. De skyndade sig att dra på klän-
ningarna som de haft med på cyklarna.
Så simmade de ut. Gudrun simmade makligt efter
för att hålla ett öga på dem. Hej, där slet och rev
de redan i kläderna. Ärmarna satt som klistrade vid
huden på dem.
Karin hade redan sin klänning halvvägs av och såg
triumferande på Mona. Monas klänning var av tjockare
tyg, som blev alldeles styvt då det var vått, tyckte
hon. Dessutom var klänningen trång över bröstet, det
märktes nu. Den gick absolut inte att få över huvudet.
— Nu kappas vi, skrek Karin och började simma
in emot land, medan hon höll sin klänning, som lyck-
ligt och väl kommit av, i handen.
— Är du snart färdig, Mona? ropade moster Gud-
run en bit därifrån.
Mona kunde inte svara. Klänningen satt alldeles fast
över hennes huvud, hon såg ingenting. Tyget smetade
tätt över hennes ögon. Hon tog i av alla krafter och
drog och slet i tyget. Det gick ej.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
