Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nästan grät nu, hon fick vatten i munnen och
såg fortfarande ingenting. Mona bara drog och drog.
Till slut blev hon så trött att hon inte orkade längre.
Skrika på hjälp kunde hon inte, för tyget hade fast-
nat tätt över munnen.
— Mamma, mamma, hjälp, halvgrät hon.
I detsamma tog moster Gudruns armar ett stadigt
tag om henne, drog henne mot land och slet raskt
klänningen av henne. Det krasade i tyget..
Moster Gudrun var rädd, Mona var alldeles blå om
läpparna och grät tyst.
— Nå, lilla Mona, hur känner du dig? Så där ja,
nu är det bra igen, moster Gudrun klappade henne på
skuldrorna och svepte badkappan om henne. Var inte
rädd längre Mona, jag var ju ute hos dig. Och var
inte ledsen för att du inte klarade provet. Din klän-
ning var alldeles för trång. Det var dumt av mig att
inte se till det. Ser du, Karins klänning är mycket
vidare och lättare att få av.
Mona kände sig bättre och betydligt tröstad. Nu
var hon inte så trött längre. Men hon hade varit rädd
ett tag därute i vattnet.
Så skulle de fara hem igen. Badkappor och våta
klänningar packades på cyklarna och de foro iväg.
Mona hade trott att mormor skulle komma ut till
badsjön med bussen som gick därförbi i dag. Det bru-
kade hon ibland göra och då blevo badstunderna ännu
roligare. Mormor brukade vara så glad och berätta
så mycket lustigt. Tänk vad denna sommar var olik
den förra!
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
