Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, de försökte. Men det var inte lätt och det gick
inte fort. Nära stan stannade de och moster Gudrun
kommenderade flickorna att gå och leda var sin cykel
den återstående vägen.
— Vi får gå till en verkstad på hemvägen, sade
moster.
Mona kände sig trött och modstulen. Det sved i ena
knäet som hon skrapat duktigt. Och båda armarna
hade långa rispor. Så var det cykeln. Den gick väl
att laga, men mormor och Elsa skulle väl tycka att
hon slarvat förstås. Mona visste minsann, tänkte hon,
hur det skulle låta: Man skall vara rädd om det man
lånat!
Inte blev väl cykeln klar till i morgon heller. Hur
skulle hon då komma till badet? Och i morgon som
det var hennes födelsedag! Men det visste de väl inte
om. Det skulle kanske bli ledsamt allting nu bara för
att hon haft sönder cykeln!
I verkstaden ville de inte lova att cykeln skulle bli
färdig förrän om en vecka. Missmodigt lunkade Mona
efter moster Gudrun hem.
Mormor satt i trädgården i bersån. Mona stängde
grinden efter sig och gick efter moster dit. Moster
Gudrun slängde sig trött i en stol.
— Ja, nu har vi haft en besvärlig dag! Mona har
kört i diket med Elsas cykel och det var rena slarvet.
Men vi har lämnat den till en verkstad nu, och den blir
ju bra igen. Det blir väl en rätt dyr historia.
Mormor såg på Monas lilla trumpna ansikte och tra-
siga och smutsiga knän.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
