Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hade Mona och farbror Ernst och tant Nanny
bott tre veckor på ett pensionat i Stockholms skär-
gård. Det var kallt den sommaren och Mona tyckte
bara hon mindes hur främmande och nytt allting varit.
Nu trampade de emellertid iväg. Det var dammigt
och snart skulle de vara lika varma igen som före
badet !
Där kom bussen från stan. Men så sent kunde väl
mormor ej komma? Mona vände på huvudet för att
se in i bussen och vinglade till. Den lösa sanden på
kanten gav efter och innan hon visste ordet av låg
hon i diket.
— Mona, hur är det nu fatt? Moster Gudrun var
ängslig, därför lät hennes röst helt skarp.
Ja, Mona hade ju fått en del skrapor, och cykeln
hade fått sig en knäck.
— Vad kom det åt dig, Mona, här var väl inte
smalt? Moster lät ännu mer förargad nu när hon såg
att flickan ej skadat sig.
Jag tittade in i bussen och vände mig om, sen
vet jag inte mer, jag halkade väl, mumlade Mona.
— Jag har ju sagt dig att du skall se rakt fram då
du kör. Se nu så cykeln ser ut.
Styret var litet snett och en tramp vriden.
— Kan du åka på den, tror du?
— Nej, kedjan är av, det går nog inte.
— Hur ska vi nu göra, ska vi behöva g å till stan ?
— Kan inte Mona åka på min cykel därbak och
Fröken hålla Monas cykel med ena handen. — Det var
Karins förslag.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
