Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son och troppade ut genom dörren. De som inga cyklar
haft med uppe gingo lyckligt tomhänta förbi den fruk-
tade lärarinnan. Ulla neg särskilt djupt och såg med
tårade ögon på föremålet för sitt svärmeri, men denna
tog ingen notis om henne. Endast Margareta vågade
säga ett: ”Tack för i dag, Mona, hej”.
Därnere i förstugan mötte flickorna Malin och Elsa
intet ont anande på väg upp.
— Oh, je, dörren är låst mellan köket och hallen,
den hinner inte Mona låsa upp, viskade Karin.
— Ja, nu får hon lära känna din älskade Isbit,
du Ulla, sade Margareta. Men Mona är bussig, tilläde
hon och däri instämde de alla. — Men oh, där kommer
fru Sörensson också hem. Kom så snor vi in på tvär-
gatan därborta!
Flickorna räddade sig undan mötet, men då de lyck-
ligt och väl voro om hörnet, hejdade Margareta kam-
raterna.
— Hör nu, vi kan inte lämna Mona alldeles i sticket.
Vi måste fara tillbaka och be hennes mormor om
ursäkt.
— Det var egentligen du som hittade på det. Jag
ville då aldrig göra det, sade Ulla.
— Var inte orolig för mig du, sade Margareta för-
aktligt. Kom nu så ger vi oss iväg tillbaka.
Moster Gudrun och Mona hade blivit ensamma.
— Nå, Mona vad menar du med det här upptåget?
Skäms du inte! Ni ha ju burit er åt som de värsta
vildar, kom hit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
