Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte på att det var så styggt. Det lät så roligt när vi
hittade på det. Förlåt mig. Monas ögon voro fyllda av
tårar.
Mormor strök hennes hår.
— Såja, nu går vi ut.
I vardagsrummet hade Malin och Elsa flyttat alla
stolar rätt. Moster stod och synade bordets skrapade
kant. I hallen hördes steg och viskningar. Det var
flickorna som litet förlägna stodo i dörren. De nego
för fru Sörensson och så sade Margareta:
— Vi kom tillbaka, för vi skulle be om förlåtelse för
att vi ställt till sån oreda. Det var förresten jag som
hittade på att vi skulle ta in cyklarna.
Margareta tystnade. Alla flickorna voro röda om
kinderna och generade då de tittade på Monas mormor
och på ”fröken”.
— Det var bra ni kom, sade mormor, jag tänkte just
låta Mona ringa efter er. Nu skall ni få bona golvet.
— Malin, var snäll och ge dem trasor och visa dem
hur de skall göra.
Ja, flickorna fingo trasor och bonvax. Snart lågo de
alla på knä och gnodde med brinnande iver. De många
och långa spåren började försvinna.
— Så bussigt att ni kom, viskade Mona till Mar-
gareta.
— Det var så klart att vi skulle, svarade denna. Hur
har du haft det?
— Moster var hemskt ond förstås. Mormor var led-
sen på mig också. Jag får inte ha min cykel på ett
par dar.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
