Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var tog hon papperet, vände det upp och ner och pres-
sade det därvid ganska kraftigt mot pulpeten.
Mona blev alldeles röd, flög upp från sin plats och
sade:
— Fröken får inte förstöra min ritning!
Fröken Rolén såg helt kyligt på henne.
— Du skall skriva nu och inte intressera dig för
något annat.
— Men det är kol, den är inte fixerad än. Den blir
förstörd. Fröken får inte ...
— Tyst Mona och skriv om du inte vill ha uppskriv-
ning.
Fröken Rolén stod kvar vid pulpeten och Mona vå-
gade inte ta sin teckning. Men inom henne sjöd det av
vrede. Hon var ju så kär i sina ritningar. Det här
skulle blivit en så fin tavla. I flera dagar hade hon
arbetat på den. Tänk om den nu var tillsuddad.
”Dammvippan” hade ju gnott den såg vårdslöst mot
bänken.
— Bry dig inte om henne, elakingen, viskade Mar-
gareta om en stund. Men Mona kunde bara bry sig om
sin vackra teckning. Hon kunde inte skriva mera. Satt
bara och väntade på att klockan skulle ringa.
Fröken Rolén såg på henne ibland med allt annat
än milda blickar, då hon såg att Mona inte brydde sig
om att arbeta.
Äntligen ringde det. Lektionen var slut. Skrivning-
arna samlades ihop.
Mona reste sig sakta, tog sin ritning från pulpeten
bredvid och såg på den. Det var som hon trott. Kol-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
