Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strecken hade blivit ganska suddiga. Visst fanns en
hel del kvar, men för henne var den i alla fall nu
förstörd.
Mona bet ihop sina läppar och rev så demonstrativt
hela teckningen i små, små bitar. Remsa för remsa
flög sakta mot golvet.
Fröken Rolén stod och såg på henne. Flickorna
stoda tysta och sågo på. De nästan kippade efter
andan. Det här artade sig till ett spännande uppträde.
Ingen tyckte om ”Dammvippan”. Alla tyckte Mona
var modig.
— Jag skall tala vid fröken Borgström, Monika. Du
kommer att få be om ursäkt för det här såvida du inte
föredrar en anmärkning.
På rasten gick Mona tillsammans med Margareta.
Flickorna viskade med varandra.
— Du förstår, sade Margareta, det var ju jag som
retade upp henne. Jag hade hämnats! Såg du inte hur
röd hon blev då hon fick se papperet som låg på kate-
dern?
— Jo, men vad hade du gjort? Mona var nyfiken.
— Det var min hämnd. Här skall du få höra vad
jag skrivit till henne! Det stod: ”Man kan av fasa
skena, för dammvippans fina bena, den liknar ta mig
h-n, just borsten på ett oklippt svin!"
— Är du tokig ! Mona kunde inte låta bli att skratta.
Men Margareta, hur tordes du?
— Åh, hon kan ju inte veta vem som skrivit det.
Och inte vill hon väl låtsas om att hon tror att det är
henne vi kallar för ”Dammvippan”. Så hon kunde ju
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
