Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––
helt enkelt inte säga något. Men arg vart hon förstås.
Det märktes ju. Men vi säger aldrig något till de andra
om vad jag skrev. Det får bli vår hemlighet, Mona?
— Ja visst. Hon hade nog varit ond på mig ändå.
Tänk så hon var då jag förhörde växterna. Jag för-
står inte vad jag har gjort henne . . . Hur går det
till i den här skolan då man får anmärkning?
— Du får väl ett brev hem i morgon till målsman.
Tror du ”Damvippan” förstod piken om benan, Mona?
Vi få väl se om hon har kammat sig i morgon! Flic-
korna skrattade.
Det var så att fröken Rolén fått sitt öknamn inte
för att hon såg särskilt prydlig ut, utan tvärtom.
Hennes sträva hår var delat med en bena som sällan
låg i ordning. Mot slutet av dagen, då lärarinnan kan-
ske många gånger otåligt strukit sig över håret, fanns
sällan ett spår av morgonens bena kvar. Hennes
i övrigt manhaftiga utseende och ovårdade dräkt hade
kommit flickorna att ge henne öknamnet. De brukade
säga: Vi får ge henne en dammvippa. Hon behöver
dammas och åter dammas och kammas . . .
Nästa lektion var för moster Gudrun. Mona svarade
så förstrött att moster förvånat såg på henne.
— Ryck upp dig Mona, sade hon till slut, men helt
vänligt. Flickan var sig inte lik.
Så kom sista lektionen för dagen. Det var svenska
för klasslärarinnan fröken Borgström. Bojan, som
flickorna kallade henne.
Mona tittade litet försiktigt på lärarinnan, men Bo-
jan var sig alldeles lik i sitt sätt. Först då klockan
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
