Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vardagsrummet. Du kan ju lika bra se på det därinne.
Men tänk vilken skillnad för mamma att ha det där
hon kan se det jämt. Du vet inte vad hon sörjde Birgit.
Mona blev alldeles röd i ansiktet.
— Snälla du, det är ju inte fråga om att ge bort
det egentligen. Ställ det därinne bara. Var inte barnslig
nu. Vill du verkligen inte göra mamma den glädjen?
Moster Gudrun tog kortet i sin hand för att se på
det. — Nå, Mona?
Mona bara teg och svalde hårt. Hon var alldeles
överrumplad.
— Hon var ju bara din styvmor. Visst är det våd-
ligt rart av dig att du tyckte så mycket om henne.
Men du förstår att vi har känt henne hela hennes liv.
Du kände henne ju bara ett par år... Moster Gudrun
småpratade helt lugnt.
— Släpp kortet, moster! Ge mig det! Fy vad moster
är elak. Ingen skall få ta min mamma ifrån mig. Mona
stampade i golvet och grep ivrigt efter kortet.
— Så, så lugna sig, barn lilla, avbröt Malin. Gudrun
mena inte så illa, gullet mitt och inte jag heller. Vi
tänkte bara på frun vi.
— Moster är elak, gå, gå! Mona var alldeles utom
sig. Jag vill vara ifred! Monas röst darrade.
— Kära barn, vad du tar i. Här har du då, om du
inte vill göra mamma den glädjen. Moster Gudrun gav
Mona kortet och gick därifrån.
Mona satte sig vid sitt skrivbord med huvudet lutat
mot armarna och hörde inte på Malins lugnande ord.
Så gick även den gamla.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
