Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen hade märkt att fru Sörensson en lång stund
stått i dörren och lyssnat till uppträdet, men sen helt
hastigt gått in i vardagsrummet igen.
— Vad står på, sade fru Sörensson helt lugnt då
Gudrun kom dit in.
— Ingenting mamma, bara barnsligheter.
— Kallar du det för barnsligheter att hon absolut
inte släpper ifrån sig sitt kort? Jo, jag hörde en del
av vad ni sade. Hon ger inte bort det, inte ens till mig.
Fru Sörensson log helt vemodigt. — Förstår du inte
hur högt hon älskade vår Birgit, Gudrun? Lika myc-
ket som vi, kanske ännu mer. Vad vet vi. Aldrig kunde
jag tagit emot den gåvan. Hur kunde du vilja tvinga
henne? Nu är det bäst jag går in och lappar ihop vad
du i ditt oförstånd har rivit sönder för henne. Säg
aldrig mer till henne att Birgit ”bara var hennes styv-
mor”, kära barn. Det var illa sagt, Gudrun. Du borde
förstå bättre. Fru Sörensson lämnade sin dotter som
såg eftertänksamt efter henne ... Ja, mamma hade
naturligtvis rätt som vanligt!
Mona satt i sitt rum med sina böcker och papper
framför sig. Hon arbetade inte, ögonen voro litet röda.
Blicken sökte ut genom fönstret.
De ord moster Gudrun sagt henne hade hon svårt
att glömma. ”Vi som har känt henne så länge... du
har bara känt henne i ett par år... hon var ju bara
din styvmor ...”
Åh, så elakt sagt! Det skulle hon aldrig förlåta.
Hon var så ond. Trotsiga tårar stodo i hennes ögon.
Men hon ville inte gråta. Nej, de skulle inte få se
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
