Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mona lade sig som vanligt och mormor kom in och
stoppade om henne. När mormor gick småskrattade
Mona för sig själv.
Hon låg och väntade. Skulle då inte mormor snart
gå och lägga sig? Hur skulle hon bära sig åt för att
hålla sig vaken? Mona steg upp och tassade kring i
rummet. Hon satte sig på sängen och hängde. Åh, så
sömnig hon var!
Det var så tyst. Inte heller från gatan hördes ett
ljud. Mona kom att tänka på kvällar från förr. De bul-
lersamma, ensamma kvällarna i Stockholm, då hon så
ofta gråtit sig till sömns. Kvällarna ännu längre till-
baka i tiden då hon legat och hört på kyrkklockorna
som ringde så ofta eller på den stora grodan som bru-
kade vråla ute i gräsmattan. ”Der alte Herr”, som
syster Jenny kallade den.
Mitt i alltsammans somnade Mona.
När fru Sörensson kom in i sitt rum fann hon näs-
tan genast fotografiet. Hon blev ledsen och även
besviken. Inte fick Mona på några villkor ge bort sitt
kort. Aldrig hade hon tänkt sig att Mona skulle låta
beveka sig i det fallet. Så säkert hade hon trott att
Monas kärlek till Birgit skulle stå emot varje försök
att rubba henne. Hur skulle hon nu göra? Gå in och
ställa kortet tillbaka? Behålla det tills i morgon? Det
var inte lätt veta hur hon skulle ta detta.
Det var nog bäst gå in med kortet genast. I morgon
bittida skulle det stå på sin plats igen. Fru Sörensson
gick tyst in i Monas rum.
Hur i all världen låg flickan?
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
