Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, de tre drogo på sina tröjor och gåvo sig miss-
modiga ut ur stugan.
— Jag åker före, följ mig, ropade Margareta.
Mona kom som tvåa, Karin sist. Hon ropade något,
Mona hörde inte vad det var. Hon åkte blott på utan
uppehåll.
Högt uppe på ett backkrön stannade Margareta och
inväntade de andra.
— Är du klok? Det var Karin som helt andfådd
bromsade in med stavarna. Det här är ju vägen över
Högtomtsbackarna!
— Ja, varför skall inte vi få fara samma väg som
de andra? Det ser inte ”Lövet” och vi kommer ju
i alla fall hem före som hon ville. Den där Ulla skall
väl inte få förstöra allt för oss, skvallerbyttan !
Margareta skrattade åt sitt lyckade påhitt. De
andra kunde inte annat än instämma. De voro ju i
alla fall på hemväg!
— Bäst vi gnor så de inte hinner upp oss!
Flickorna åkte så snön yrde om öronen på dem.
Det började kli kallare. En snål blåst ven fram mellan
granar och enbuskar. Det började skymma svagt då
de närmade sig staden. Glatt skildes de åt och åkte
var och en till sitt.
Mona stakade sig fram ganska trött nu då hon
närmade sig hemmet. Hon var ju inte så tränad som
de andra. Det kändes i ben och armar. Hon frös
också. Benen voro kalla som is.
Äntligen var hon hemma och spände med stela
fingrar upp skidbindslena, ställde så skidorna på
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
