Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolan. Det hade varit ett nytt förhör efter lektio-
nernas slut inne hos rektorn.
Ulla, Margareta och Mona hade på nytt fått berätta
allt som hänt i lördags. Ulla påstod alltjämt att hon
sett att skrinet var låst då hon gick. Margareta och
Mona hade ju intet nytt att tillägga. De hade låst och
sedan köpt snask och sedan gått på bio. Rektorn hade
sagt att han tyckte det såg konstigt ut att de haft
pengar just då. Ulla fick sig en skrapa för att hon
lämnat nyckeln och därefter fick flickorna gå.
Även Margareta gick modstulen vid Monas sida.
— Du skall se att de tror att det är vi, sade hon.
Och jag som gick på bio den kvällen utan att fråga
om lov. Vad ska de tro hemma. Sån otur att vi inte
fick biopengar hemma den här gången. Jag brukar
minsann inte vara så sparsam så att jag har så mycket
kvar.
Flickorna skildes åt och Mona gick ensam hem.
Grinden slog så hårt efter henne i dag, tyckte hon.
Sakta gick hon trappan uppför. Tyst öppnade hon
dörren.
Därinne hördes röster. Det var moster som talade
ivrigt.
— Det förstår väl mamma, att det finns ingen
annan förklaring. Det måste vara de. Där är ju alltid
låst. Jag är alldeles förtvivlad.
— Nej, vet du, du borde skämmas. Om du hade sagt
att det måste finnas någon annan förklaring skulle jag
ha förstått dig. Det kan helt enkelt inte vara de, det
inser du väl. Åtminstone aldrig Mona. Det skall nog
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
