Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reda upp sig med tiden. Ni finner nog tjuven till slut,
även om det dröjer litet.
Mona gick in i rummet. Moster såg upp, men Mona
såg bara på mormor. Och mormor sträckte handen
emot henne och sade:
— Nu skall du ha mat. Se då inte så förfärad ut
Mona. Det förstår du väl att jag vet att det inte är
du. Ät nu först så får du berätta alltihop sen. Jag
vet redan genom moster vad som har hänt.
— Mona, frågade moster Gudrun, har du rört
skrinet?
— Nej, moster. Mona såg på henne med en klar
blick i sina grå ögon. Hon var så glad nu när hon hört
vad mormor sagt.
— Ja, då tror jag dig också, fast det hela är så gåt-
fullt.
Det var inte lätt att läsa läxor den kvällen men det
måste ju gå. När Mona satt i vardagsrummet med
mormor och moster sade hon:
— Vem tror mormor det kan vara? Det finns ju
ingen som kan ha gjort det!
— Det kommer nog fram i sinom tid. Den stackarn
som stjäl kan nog inte låta bli att göra om det. Det
går alltid illa till sist för sådana.
_Om bara inte den där Ulla varit så säker på att
skrinet var helt, sade Gudrun som hörde på.
— Jag tror inte hon såg det mer än vi, sade Mona,
för hon höll bara på och var viktig med sin nyckel.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
