Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtonde kapitlet.
Det var en härlig vårdag. På gatorna blänkte ste-
narna efter ett ljumt regn. Björkarna började knop-
pas. I trädgårdarna voro krokus och snödroppar näs-
tan utspruckna.
Flickorna skulle börja ha gymnastik utomhus i dag.
Ty nu hade värmen kommit.
Yra och glada kommo de utrusande. Medan de vän-
tade på fröken Löv, kastade de boll eller promenerade
arm i arm runt gården.
Mona och Margareta kommo just fram mot det höga
järnstaketet som sträckte sig utmed gatan.
— Tänk vilken härlig balansstång det egentligen är
däruppe, fast den är smal, sade Margareta och såg upp
mot staketets översta järnslå. Det var högt dit upp.
Mer än manshöjd.
— Du som är så vig, du kunde nog gå på den, sade
hon till Mona.
— Vänta skall du få se. Mona klättrade raskt upp
på staketet och började med de sirligaste böjningar
och nigningar för varje steg att gå utefter den smala
stången.
— Är du tokig, ner med dig, innan Lövet kommer.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
