Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Mona var döv för Margaretas varning. Under
kamraternas jubel och häpnad sprang hon lätt fram
på staketet. Åh, det var härligt häruppe! Vårluften
gjorde Mona både glad och yr. Hon var så vig och
hade ju tagit lektioner i plastik och gymnastik sedan
hon var liten.
På gatan stannade några promenerande och log emot
tösen. Mona viftade helt glatt emot dem. Ett par poj-
kar stannade och flinade.
Men nu flockade flickorna sig i en grupp. Fröken
Löv kom.
— Vad är det? Vad står på? Fröken Löv såg sig
om. Vad var det för folksamling på gatan? Fröken
Löv såg upp.
— Mona, kom genast ner! Vad är det för påhitt?
Tonen var skarp.
Men Mona hörde inte. Graciöst fortsatte hon sin
balansgång. Med en elegant nigning sänkte hon sin fot
helt nära fröken Löv, sprang sen med lätta steg bort
till taket på ett litet utbygge vid staketets andra ända.
Hon tog ett hopp dit upp.
Häruppe gjorde hon några danssteg, hoppade så åter
över till staketet och gick tillbaka samma väg hon
kommit. Med en sista vink och en slängkyss till åskå-
darna hoppade så Mona ned på marken och log mot
fröken Löv.
— Snälla fröken, det var så lätt att gå däruppe och
så roligt.
— Monika går in i klassen, ni andra ställer upp.
Fröken Löv lät inte road eller mild i rösten.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
