Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill du förklara det här. Rektorns röst skälvde av för-
argelse.
I detsamma öppnades dörren. Fröken Löv kom in.
Även hon var tydligen efterskickad, ty hon såg helt
jäktad ut.
— Varför fick jag inte veta det här i går? Rektorn
hejdade sig med tanke på Mona som stod och hörde på.
Se vad någon påpasslig journalist och fotograf har
ställt till. Du- Mona får gå nu. I skarpa ordalag förehöll
rektorn Mona än en gång hur hon skämt ut skolan.
Därefter fick hon gå.
Innan Mona stängt dörren efter sig hörde hon Lövet
säga:
— Men det var ju bara ett barnsligt upptåg, kära du.
Vad rektorn svarade kunde Mona bara tänka sig.
Helt modstulen gick hon upp till klassrummet. Men
innan hon gick in sträckte hon på sig. Flickorna skulle
inte få se att hon fått uppsträckning.
På rasten berättade hon det i alla fall för Marga-
reta. Denna skrattade ohejdat. Det var så lustigt att
Mona stod i tidningen, tyckte hon. Även de andra
flickorna måste få höra det. Alla skrattade utom Ulla
som satte näsan i vädret och förklarade, att av Mona
kunde man ju vänta sig vad som helst.
— Åja, lugna dig, vem var det som vittnade falskt,
sade Margareta. Nu var det Ullas tur att känna sig ut-
pekad !
Det blev frukostrast. Mona gick hem. Vid frukost-
bordet satt redan mormor med tidningen framför sig.
När hon fick se Monas min, sade hon:
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
