Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men kära barn, s å farligt är det väl inte !
— Rektorn sa att jag är en skam för skolan. Mona
grät, hon kunde inte låta bli. Det hade kommit som en
kalldusch.
— Och jag som inte hade mer än några uppskriv-
ningar, nu får jag ändå inget bra betyg i ordning. Rek-
torn sa inte om jag skulle få anmärkning, hon grälade
bara så förfärligt.
— Kära barn, gråt inte. Jag tycker i alla fall inte
att det är så förfärligt, även om det var ett onödigt
upptåg. Ät nu, tröstade mormor henne. Det var ju en
olycka att den där påpassliga fotografen skulle vara
i närheten också.
Nu kom moster Gudrun som dröjt kvar i skolan och
dryftat händelsen.
— Ja, dig ha vi ingen heder av i dag, sade hon kort.
_Nej, Mona, sluta att gråta. Det här är inget att
spilla så många tårar på, sade mormor helt bestämt.
Den här stormen får väl gå över den med.
När Mona gick tillbaka till skolan hade hon mor-
mor i sällskap.
_jag skall gå in till rektorn, sade mormor. Jag
känner henne så väl.
Ja, vad mormor och rektorn helt vänskapligt talade
om fick ju Mona aldrig veta. Men det blev i varje fall
inget mer talat i skolan om händelsen.
Men alla flickorna i Monas klass klippte ur bilden i
tidningen och hade den till bokmärke. Det tyckte Mona
var bra retligt.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
