Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fru har fått större lust att ha henne nu och jag har
ju aldrig velat släppa Monika ifrån mig. Det var helt
min frus idé.
När Mona kom hit var hon ett olyckligt barn.
Och det berodde inte bara på att hon fått uppleva
sorgen att mista föräldrarna. Fru Sörenssons röst lät
nästan sträng, då hon sade dessa ord.
Nu är hon lycklig och i jämnvikt. Jag släpper
henne inte ifrån mig, herr Berg, så Rolfs kusin ni än
är... Om de vore här nu, Birgit och Rolf, vem tror
ni de skulle ge henne åt ? Åt mig som vill vara en mor
för henne ? Eller åt er som vill vara en far för henne ?
Vilket tror ni hon behöver bäst när ni är på era många
resor. Ni vet att er fru egentligen inte vill ha hand om
henne.
Nu blev det återigen tyst i rummet en lång stund.
Ni har rätt, fru Sörensson. Jag var självisk. Men
ni får lova mig att jag får hjälpa er med henne. Med
de ekonomiska förhållandena och sådant. Rolf har ju
lämnat många tavlor efter sig. Jag har dem i förvar.
Nu är nog tiden inne för en minnesutställning och då
blir det kanske ett litet kapital därav till Monas upp-
fostran. Herr Berg tystnade. Han lät trött.
Ingen av de talande hade sett att Mona stod i dörren
till hallen. Hon hade varit på väg ner till trädgården.
Lamslagen hade hon stannat då hon hört farbror
Ernsts begäran och mormors svar.
Hon hörde knappt deras sista ord. Alldeles vit i
ansiktet stod hon och höll i dörrposten. Detta var vad
hon fruktat så länge. Att hon inte skulle få stanna
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
