Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föreställningen att . kvinnan av naturen skulle hava
ett slags blygsamhetskänsla, ett visst begrepp om kyskhet,
motbevisas fullständigt genom etnografien. Där
samhällsseden godkänner det, överlämnar kvinnan sig från tidiga
ungdomen åt hur många män som helst; där mannen ej
kräver trohet, finnes hos hustrun ej ens begreppet därom;
blodskam är flerstädes en naturlig sak, som ej uppväcker
minsta fasa; att vid religiösa fester få offra sin
jungfrulighet åt prästerna är en av ungmor eftersträvad ära.
Urmänniskans ohejdade tillfredsställelse av de naturliga
drifterna hindrar ej hos dem uppståendet av onaturliga laster.
Långt ifrån att dessa bland vildarna utbredas genom
européerna — och hos dessa senare uppstå genom en »onaturlig»
kultur — finnas tvärtom sådana laster hos en del vilda folk,
innan de haft ringaste beröring med européerna.[1]
Så länge ingen blygsamhetskänsla finnes, brukas inga
kläder, annat än som skydd mot köld, i strid, o. s. v.
eller som grannlåt. Kvinnan börjar hölja sig, när mannen
börjar göra sin äganderätt till henne gällande och när han på
henne straffar andra mäns tillgrepp av denna egendom.
Genom fruktan alstras således hos kvinnan den första
ansatsen till könslig återhållsamhet, liksom omsorgen att
ej utsätta sig för andra mäns blickar och slutligen
hustrulig trohet. Att fruktan är första drivkraften, framgår
går bland annat av följande sakförhållande: hos samma,
folk, där hustrurna börjat behärska sig, kan man ännu
finna de ogifta kvinnorna alldeles tygellösa och medan de
förra delvis hölja sig, gå de ogifta alldeles nakna. På
Tahiti, där den könsliga friheten för ej länge sedan var
utan gräns, fanns ej skymt av blygsamhet; på Nya
Seeland däremot — varest männen döda sina hustrur, ifall
de utan tillstånd ge sig åt andra män — behålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
