Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den djuriska moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos de svagare de vanor, varifrån sedan vissa sedliga
begrepp utveckla sig. Av fruktan framkallas en viss
självbehärskning. Ur själva våldet uppstår en första
dunkel aning om rättvisa. Ty självbevarelsedriftens impuls
— att gälda slag med slag — gör slutligen
vedergällningens begrepp till ett av de i naturen djupast rotade. Den
starkares, på många sätt visade, förmåga att göra sin
vilja gällande, skapar småningom hos de svagare böjelsen
att frivilligt underordna sig hans vilja. Olydnaden är så
farlig, att gagnet av lydnaden blir den instinkt, som inom
vildens dunkla pliktmedvetande varder mest befallande. Och
detta alldeles oberoende av arten hos de befallningar, som
han har att efterkomma. Han tänker icke över det rätta
eller orätta i saken själv; han lyder »blint». Moralens
första bud blir således: Lyd hövdingen i allt och alltid.
Dess andra bud är: Stjäl icke dina stamförvanters
egendom (till vilken hör deras kvinnor).
Dess tredje bud lyder: Dräp icke, om du ej därav
har ett gagn, som motsvarar den fara, du själv löper.
Hur ytterst enkel och rå denna moral än må synas,
så är den dock det frö, varur en högre moral utvecklat
sig: den tvingar människan till en viss grad av
underordnande under andras krav och är således en början till
altruism. Men detta underordnande står i samband med
människans erfarenheter av det för henne själv obehagliga
eller angenäma; således framkallar det även en utveckling
hos individen av den sunda egoism, som är lika
oumbärlig för mänsklighetens utveckling som altruismen.
På detta sätt måste man tänka sig att pliktkänslan
uppstått. Först av allt uppfattas — ehuru omedvetet — som
individens »plikt» att undvika det för honom skadliga och göra det
för honom gagnande. Men som detta val ofta bringar individen
i sammanstötning med andra, lär sig individen småningom, att
det för honom skadliga ofta är det även för andra
skadliga, liksom det för honom gagnande ofta är det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
