Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANISJA.
Det är det, att du tänker överge mig... Och om du
överger mig, så kan jag ockå vara dig förutan... det
är hela saken!
NIKITA.
Ah, seså, Anisja! Tror du, att jag tänker glömma
dig? Nej, aldrig i livet! Jag skall visst inte överge dig,
utan jag tänker som så, att om man också gifter bort
mig, så skall jag ändå komma och hälsa på dig...
bara jag inte måste följa med hem, förstås.
ANISJA.
Vad skall jag med dig att göra, när du är gift?
NIKITA.
Nå men, du bror lille, man kan väl inte sätta sig
upp emot far sins vilja heller!
ANISJA.
Du skyller allt på far din, men det är du själv, som
vill det. Du har nog kommit överens om saken för
länge sedan med din slinka till Marinka. Det är hon,
som satt dig det där i huvudet. Det är inte för intet,
som hon strykit omkring här nu några dagar bortåt.
NIKITA.
Marinka?! Jag bryr mig visst om henne, jag! Hon
är minsann inte den enda, som hänger efter mig!
ANISJA.
Men vad kom då far din hit för? Det var på din
tillställning... du har bedragit mig!
Gråter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
