Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Åttonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NIKITA.
Anisja, tror du på Gud, ja eller nej? Jag försäkrar
dig, att jag inte ens drömt om något sådant. Jag vet
inte en smul om hela saken. Det är gubben, som hittat
på det alldeles ensam.
ANISJA.
Men om du själv inte vill, så kan man väl inte släpa
dig i brudstolen heller?
NIKITA.
Ja, jag vet inte, hur jag skall göra. Sina föräldrar
måste man ju lyda, men inte har jag själv lust, inte.
ANISJA.
Säg nej då helt enkelt!
NIKITA.
Det var en gång en som sade nej, och han fick sig
åtskilliga par spö för besväret, så enkelt var det! Det
frestar inte mig... sådant där lär ska kittla en så
fasligt...
ANISJA.
Gyckla inte! Hör på, Nikita, om du gifter dig med
Marinka, så vet jag inte, vad jag gör... Jag tar livet
av mig! Jag har syndat och brutit mot Guds lag, och
nu kan jag inte mera vända tillbaka. Om du går ifrån
mig, så skall jag...
NIKITA.
Varför skulle jag gå ifrån dig? Om jag velat gå
min väg, så kunde jag ha gjort det för länge sedan.
Häromdagen kom Ivan Semjonitj igen och ville, att
jag skulle bli kusk hos honom. Det vore ett liv, det!
Men jag sade nej. Och det är inte bara han, alla vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
