Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANISJA.
Nå ja, varför skulle jag dölja det för dig, moster
Matrjona? Du vet ju allt. Jag har syndat, jag älskar
din son.
MATRJONA.
Nå, det var då en stor nyhet! Som om moster
Matrjona inte visste det för länge sedan! Ack, min
flicka, moster Matrjona, hon är genomdriven, hon,
riktigt ärkegenomdriven. Moster Matrjona kan se en
aln under jorden, hon, skall jag säga dig. Jag vet allt,
mitt hjärtegryn! Jag vet, vad ett ungt kvinnfolk som
du behöver sömnpulver till — det där sömnpulvret som
du bad mig om. Här har jag det!
Knyter upp ena hörnet av halsduken och tar fram ett
papper med pulver.
När det behövs, så ser jag, men när det inte behövs,
så ser jag ingenting och hör ingenting och vet
ingenting. Så är det, ja! Moster Matrjona har också varit
ung en gång. Jag har minsann fått ställa mig för att
kunna leva ihop med mitt nöt till gubbe. Jag har reda
på alla de sjuttiosju olika sätten att hantera en äkta
man. Jag ser nog, mitt hjärtegryn, att gubben din står
så att säga med ena foten i graven. Det är minsann inte
mycket liv kvar i honom. Om man också sticker honom
med en högaffel, så kommer inte så mycket som en
bloddroppe ut en gång. Till våren får du säkert lägga
honom i jorden. Och då måste du taga någon, som
kan sköta gården. Och är inte min gosse så god karl
som trots någon? Vad skulle jag då ha för gagn av
att hindra son min att göra en god affär? Jag är väl
inte fiende till mitt eget kött och blod heller!
ANISJA.
Bara han inte lämnar oss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
