Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning: Liberalismens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrikes makter skulle kunna blottställa riket, hvars ställning
ännu var så svag och osäker. Särskildt var det regeringen
obehagligt att se iinska frågan och förhållandet till Ryssland
belyst, i e$i ögonblick, då kronprinsen själf arbetade för ett
närmande till den östra grannen och en allians mot
Napoleon. 1812 framlades därför ett förslag för urtiman om
tryckfrihetens inskränkande af det innehållet, att
hofkan-sleren, där han fann dagblad eller periodisk skrift vådlig för
allmän säkerhet eller utan skäl och bevis förnärmande
personlig rätt eller af en fortfarande smädlig egenskap, genast
ägde rätt att tillsvidare inställa dagbladets eller den periodiska
skriftens utgifvande. Både på riddarhuset och i
bondeståndet höjde sig röster emot förslaget, men dåvarande
hof-kansleren, baron Wetterstedt, lyckades genom sitt vältaliga
anförande genomdrifva propositionen. Förslaget gick också
igenom, och det redan vid denna riksdag, fast det såsom
grundlagsbud bort hvila till den nästa. Att det var ett
för-hastadt och olämpligt steg visar hela den följande
utvecklingen. En icke ringa del af de stridigheter, som upptogo
Karl Johans regering,’ rörde sig kring denna paragraf.
Wacht-meister, d. v. justitiekanslern, har i sina anteckningar på
sitt lugna och besinningsfulla sått visat huru barnsligt och
oförsiktigt man på högsta ort lekte med vapnet. Anklagelser
för majestätsförbrytelser och indragningar af tidningar äfven
af de småaktigaste anledningar hörde till ordningen för
dagen.
Det första oppositionsorganet af någon betydenhet var
Anmårkaren, hvilken år 1816 började att utgifvas af
protokollssekreteraren Fr. Cederborgh, och i hvilken mot slutet
af året 1817 Georg Scheutz inträdde som medredaktör.
Liksom den snart därefter uppträdande Stockholms Courier och
Argus, som utgör en omedelbar fortsättning af Anmårkaren, tog
den ett bestämdt afstånd från alla paskillanter och gjorde
sina anmärkningar i en hofsam och sansad ton.
Anmårkaren gifver ett ganska godt uttryck af det,
soni rörde sig i tiden. Den är synnerligen intresserad af
ekonomiska frågor och intager i detta afseende samma
ståndpunkt som riksdagsoppositionen under grefve Schwerin, d.
v. s. den var efter våra dagars språkbruk protektionistisk.
Tidningen innehåller därför ständiga artiklar mot lyxen och
öfverflödet, hvilka ansågos såsom hufvudorsakerna till rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
