Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning: Liberalismens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenens djupaste fond skymtar man visserligen redan, å ena
sidan som de konservatives sammanhållare Hans Järta; å den
andra liberalismens kärnkarl, Johan Gabriel Richert, en mo*
dern Thorgny Lagman, som emellertid ogärna uppträdde på
tinget. Det är mellan åren 1817—1823 som denna skärpning
af motsatserna och stärkandet af partierna ägde rum, Flera
orsaker bidrogo därtill. Ett allmänt maningsrop för hela
folket mot den heliga alliansen, mot reaktionen, mot fosfor*
ismen, var Tegnérs tal vid jubelfesten 1817, Det är af
liknande betydelse här hemma som Byrons stolta frihetssånger
för hela Europa. Följande år skref Geijer artikeln om
feo-dalism och republikanism i Svea, hvarmed han inleder den
långa serien af politiska skrifter, i hvilka han försvarade
den reaktionära regeringspolitiken. Emellertid är det
framför allt pressen, hvilken just under åren 1817—1823 böljade
spela en roll i Sverige. Om oppositionen vid 1823 års
riksdag framstår starkare än tidigare, är det icke minst dess
förtjänst.
Den svenska pressen hade under förmyndareregeringen
och Gustaf den fjärde Adolfs egen styrelse spelat en slät
roll, klafbunden som den var af regeringens restriktions^
åtgärder. Genom 1810 års tryckfrihetsförordning hade
visserligen andra förhållanden inträdt, men de blefvo icke
långvariga. Såsom det vanligen går, när en person eller ett
såm-hälle från despotism plötsligen försattes i frihet, gick det
också hår. Man förstod icke att göra ett förnuftigt bruk af
de nya rättigheterna. De första åren efter den nya
tryckfrihetsförordningens tillkomst tillhöra pamflettisterna och
smädeskrifvarna; män utan karaktär, hvilka mera skrifva
ovett mot enskilda, ofta af orena motiv, än belysa allmänna
frågor. Fabeln Råfuarne, som trycktes i Nya Posten, ansågs
hafva bidragit till Fersenska mordet, och i Allmänna
Opinionens organ beledsagade A. Regnér samma händelse med
verkligt ohyggliga betraktelser. Det är också under dessa
år, som åtskilliga af de Grewesmöhlenska skandalskrifterna
utgifvas.
Tiden var känslig för kritik och mer än en högre
ämbetsman råkade utom sig af raseri, då han utsattes för
angrepp. Dock var det närmast af andra skäl, som man 1812
skred till att åter sätta munkafle på pressen. Man fruktade,
att den genom sina yttranden om Sveriges förhållanden till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
