Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - II. Reaktion mot fosforismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Projekt till en poetisk förening är en skarp och träffande satir
öfver göticismens utväxter, öfver den falska och yfverborna
fosterländskhet, som vid denna tid gjorde sig så bred i den
svenska litteraturen. Och i anmälan af v. Beskows Sveriges
anor i Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den
poetiska örnen gisslade han icke mindre dräpande den
tanke-tomma och glittrande skaran af tegnerider.
I viss mån kunna som sagdt dessa angrepp betraktas
såsom en fortsättning af den litterära striden hår hemma.
Återklangen af dessa sysselsatte vid denna tid sinnena i det
aflägsna Finland, hvarest man då höll på att skeda gammalt
från nytt. Och mannen som skulle göra det, var just
Runeberg, hvilken under året 1832 befann sig i en stark inre
jäsning, och som redan i sina lyriska dikter slagit in på en
ny väg och med Elgskyttarne ytterligare fortsatte densamma.
Ensidigheten i hans kritik förklaras mer än väl häraf. Dessa
artiklar äro framförallt framsprungna ur ett inre behof att
gifva den egna personligheten luft, att häfda riktigheten af
redan förvärfvade principer. För Runeberg med hans klassiska
uppfostran var fosforismen för oklar och framförallt dess
naturdyrkan för spekulativ och mystisk. Själf skulle han
skapa en naturdikt som på samma gång, som den gifver
stämningar, äfven låter oss se tingens yttre sida. Göticismen
med dess historiskt romantiska karaktär tilltalade icke heller
hans nyktra sinne. Själf sökte han folket i dess dagliga
kamp och fann där dess storhet. Tegnerismen slutligen kunde
ej tilltala honom, ty dess retorik var för lyrisk, smög sig ej
tillräckligt efter tingens natur, uppträdde för själfständigt,
var liksom en yttre brokig paraddräkt; och för hvad
han kallade reflexionspoesien, för utvecklandet af ideer i
dikten, saknade han själf sinne: tanken och bilden skulle täcka
hvarandra, det var en af hans ästetiska grundprinciper, från
hvilken han aldrig vek. Mellan raderna på dessa Runebergska
artiklar läser man sålunda ett helt program — ett program,
som han äfven skulle förstå att fylla. Det var just han, som
skulle skapa det nya stilidealet.
Udden i Runebergs angrepp var riktad mot Tegnér och
hans efterföljare. Det var också den värst tilltygade af dem,
v. Beskow, som samma år svarade i Nya Dagligt Allehanda
med en spetsig artikel: Den nya stjärnan i öster.
Uteslutande mot fosforisterna och deras båda förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
