Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från romantik till realism - II. Reaktion mot fosforismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck på den svenske landtbrukarens son, som kände sig
släkt med det folk, som lefver af arbete i sitt anletes svett.»
Bergstedts senare uppträdande är prågladt af liflig sympati
för detta lands politiska såväl som samhällsförhållanden.
År 1846 hade i Uppsala börjat utkomma en ny tidskrift,
Frey, hvilken redan följande år räknade Bergstedt såsom
medarbetare och hvilken han sedan i två särskilda repriser
under tillsammans fem år redigerade. Då Frey upphörde
1850, utgaf han Tidskrift för litteratur, som snart hade ett
tusen prenumeranter — »en utbredning som väl ingen annan
litterär tidskrift i vårt land, åtminstone ingen uppsaliensisk
lärer upphunnit», skrifver han själf triumferande. 1851 är
han en af de många magistrar, som öfvertaga Aftonbladet,
hvilket står under hans ledning till 1855, då han på grund
af en schism utgår ur redaktionen. För öfrigt uppehöll
han samma politiska program, som Aftonbladet tidigare,
men som de stora konstitutionella frågorna (med undantag
för representationsreformen) voro afgjorda, var det nu
hufvud-sakligen den individuella friheten, som togs i försvar, så t. ex.
den religiösa friheten.
År 1867 invaldes Bergstedt i Första kammaren; 1869 finna
vi honom i spetsen för tidningen Stockholmsposten, ett
intelligensorgan, som gör front mot landtmannapartiet och
pro-tektionismen. Ännu så sent som 1871—1874 utgaf han en
ny tidskrift — Samtiden, »Sveriges enda veckorevy» — däri
han med lifaktighet tog del af de nya strömningar, som just
då uppdöko på horizonten, och han hälsade med sympati
såväl den engelska filosofien som den moderna skandinaviska
radikalismen, representerad af Georg Brändes.
Som tidningsredaktör var Bergstedt icke fullt lämplig.
»Han saknade», säger professor Warburg i en intressant
artikel om honom i Nordisk tidskrift, »något af det
impulsiva, varma, omedelbara, som kännetecknade vissa hans
samtida publicister i första ledet, äfven något af det käckt
slagfärdiga, som utmärkte en och annan. Han var kanske mindre
lämplig såsom ledare för en tidning, där en krets af
publicister skulle samverka i en viss riktning. 1 en veckoskrift
kommo däremot hans bästa egenskaper till sin rätt. Han
var den lugne betraktaren — thé Spectator — som med en
rik fond af kunskaper, en stor erfarenhet, mycken skärpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
