Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - I. Rousseauisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från trettonårsåldern, hvilken visar oss en brådmogen
utveckling. Giörwell skrifver nämligen om honom straxt efter
hans moders död:
»Love, den ende af dem (hans syskon), som kan inse sin oersättliga
förlust, hyser redan tänkesätt och sätter icke annat värde på världen, än såvida
den är en bana, där man skall utså frön, som skola grnndlägga vår sällhet uti
det tillkommande lifvet. Till bevis härp& vill jag anföra hans eget yttrande
vid ett tillfälle, då några af hans goda mammas vänner tillika med honom
offrade tårar åt hennes minne. »Gråtom icke mera, sade han, utan glädjens
hellre, ty hon är nu så lycklig, och om saknaden är stor, så är det vår tröst,
att uti himmelen8 höga hvalf ’ där träffa» vänner åter, där skall den finnas
igen, som vi nu begråter.•
Man tycker sig i dessa ord höra den på en gång
barnsliga och gammalkloka ton, med hvilken de uttalats. De
vittna om den andliga atmosfär, i hvilken Love Almqvist
uppväxte. Det var just alla de känslosamma stämningar,
religiösa och världsliga, hvilka vid sidan om en lika ensidig
rationalism utmärkte sjuttonhundratalet.
Ty det år ingalunda sant, som Ahnfelt och Lysander
säga, att Almqvist böijat som nyromantiker. Det första
stadiet i han utveckling är helt prägladt af
sjuttonhundratalets kultur, och detta i så hög grad, att han aldrig riktigt
öfvergifvit densamma. Såsom nyromantiker var det i mångt
och mycket Upplysningstidens idéer, som han ombildade, och
efter 1830 fann han ögonblickligen den andliga släktskap,
som förband honom med de nya strömningarna, hvilka
åter-upplifvade och omvandlade det förra seklets kultur. Men
det märkes äfven på annat sätt. Redan som barn har
Almqvist insupit allt det kloka och behagfulla som utmärkte
rokokon och hvilket sedan förlänade en sådan charm åt
många af hans arbeten. Huru har han icke t. ex. i
Tinto-mara frammanat och fångat själfva tidsstämningen från
Gustaf III:s dagar! Om han kunnat det, beror det därpå,
att han själf med egna ögon sett den döende rokokon och
hört den spirituella mormodern tala därom.
Sjuttonhundratalets stora andliga riktning,
Rousseauismen, låg honom så godt som i blodet. Hans morfader, den
gamle Giörwell, var till hela sin läggning en känslomänniska.
Han omfattade Herrnhutismens ljufliga lärdomar, ett speciellt
religiöst utslag af denna allmänna tidsriktning. Han lefde
* Se C. C. Giörwells Familjebref, utgifna af O. Levcrtin> sid. 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
