Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - I. Rousseauisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och andades i herdedikten till en sådan grad, att när han
vandrade kring under sin kära Djurgårds ekar, befolkade
han den på det naivaste och oskyldigaste sätt med hela
herdediktens apparat.* Och det var icke endast morfadern, som
på detta sätt invigde honom i mystik och religion och
känslosvärmeri, under det han lät honom genombläddra och
af-skrifva sina historiska aktstycken och dymedelst ansåg sig
förbereda Almqvist till att fortsätta sitt verk. Äfven modem
förde till honom samma stämningar och satte i hans händer
samma böcker. »Hennes käraste nöje,» säger han, »var att
svärma i parker och skogar, helst ensam eller med Rousseau.»
Äfven rent yttre omständigheter i hans barndomslif
öppnade väg för Rousseaus idéer. Han var visserligen född
i Stockholm, men han vistades mest på faderns egendom
Antuna, eller rättare hela hans barndomslif förflöt omväxlande
på båda dessa ställen. Antuna var hans paradis, där fick
han lefva i frihet och obundenhet; i hufvudstaden var han
däremot underkastad tvång af olika art. Icke underligt,
att han tidigt fick kärlek till naturen och motvilja för staden,
för samhället, det konventionella. Almqvist är en af våra
förnämsta landskapsmålare; det finnes en alldeles säregen doft
öfver hans skogsbilder; särskildt hans morgonstämningar äro
gjorda med en underbar friskhet; man förnimmer ännu daggen
på grässtrån och blomkalkar. Och redan i hans första skrift,
bagatellen Hectors Lefnad (1814), framträder å andra sidan hans
hat mot stadslifvet och det konventionella skarpt utprägladt.
Almqvist år också Thorilds omedelbara efterföljare och
fortsättare i den svenska litteraturen. Huru nära de stå
hvarandra, spåras ofta redan i stilen, som hos Almqvist
mången gång får en ren Thorildsbrytning, men ännu
tydligare framträder det i deras idéer. Samma natursvärmeri
och hat till det konventionella, som utmärker den förre, går
igen hos lärjungen. Och det år den senare, som vidare
utbildar de tankar, hvilka mästaren nedlagt i sin lilla skrift om
Kvinnans naturliga höghet.
Redan i en broskyr från 1816: Hvad år kärlek?
framträder tydligt alla dessa idéer. Han ställer där emot
hvarandra det konventionella i Stockholm och det naturliga i
Värmland; å ena sidan stadsbon som lefver efter yttre
föreskrifter (efter moralen, som han redan med bitter betoning
• Se Giörwells ofvan anförda brefsamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
