Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Runeberg utgaf under loppet af sitt lif tre samlingar
dikter, i hvilka allt det väsentliga af hans lyrik finnes
samladt.
Den första af dessa samlingar, Dikterna af 1830, utgör
hans debutarbete. Den sönderfaller i tre afdelningar, af
hvilka den första visar oss bilden af en skald, hvilken trots
en icke ringa formfulländning, ännu ej funnit sig själf utan
stär under främmande inflytanden af den mest olika art:
Choraus, Bellman, Franzén, Tegnér, Atterbom, Stagnelius,
Horatius m. fl. Behärskande är Franzéns inflytande, till
hvilken ocksä dikterna med ett vackert inledningskväde äro
dedicerade. Hans ton återfinnes t. ex. i flera milda och
idylliska naturstämningar (Maj: Sköna maj välkommen till
vår bygd igen!), redan utmärkta genom sin naturtrohet och
kanske äfven allvarligare än Franzéns; likaså äro hans
erotiska dikter präglade af en kraftigare, mera varmblodig
sinnlighet och en större rättframhet i uttrycket, som icke alltid
är smakfull. (Det gäller t. ex. om de ideligen återkommande
kyss-scenerna.) Hela hans lefnadsfilosofi bär ännu något af
den Franzénska diktens karaktär. Ungdomen och äfven Hvad
jag år såll, äro märkvärdigt kloka och måttfulla i sin
uppfattning.
Dock midt ibland allt detta främmande gods bryter hans
eget temperament med dess djupa ömhet, dess frimodighet
och allvar igenom. Huru ärliga och själfupplefda, trots de
delvis öfversvallande uttrycken, verka icke t. ex. dessa strofer
Till Frigga, i hvilka han utmålar för oss sin kärlek och
sin hänförelse att äga ett hjärta, som han förtröstansfullt
kan trycka till sitt eget;
0 hur ringa för mig vore en gränslös vÄrld
Med dess solar af guld, med dess demanters sken,
mot den värld, jag med henne
hänryckt gömmer i sluten famn ,..
Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram,
suckar anden en gång, tryckt af sin bojas ok.
o, hur saligt att ila
1 den älskades armar då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
