Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och samma kärlekslycka, sammansmält med en hänryckt
skildring af en nordisk juninatts trolska skönhet, får också
sitt uttryck i den underbart vackra dikten Svanen:
Hvad mer, om än din lefnadsdröm
ej sekler följa f&r
du älskat har p& nordens ström
och sjungit i dess v&r.
Den sista afdelningen i denna diktsamling utgöres af
Svartsjukans nätter, hvilken af den samtida svenska kritiken
ställdes främst i samlingen. Den var också skrifven med
detta mörka romantiskt passionerade patos, som samtiden
älskade. Man kan knappast öppna en kalender eller
novellsamling från denna tid utan att finna ett eller annat stycke i
denna högspända stil. Det är icke omöjligt, att det finnes ett
rudiment af själfupplefvadt bakom dikten, att vi här hafva
uttrycket för de vilda drömmar, i hvilka en obesvarad (och kanske
till och med aldrig uttalad) kärlek till någon »flamma»
försänkt hans själ, men man har svårt för att se det, ty denna
gång har han icke skådat in i sin egen själ för att finna
uttrycken för den smärta, den förtviflan, som kanske ett kort
ögonblick härskat därinne. Färgerna i denna dikt äro
lånade ur tidens sentimentala romaner, hvarest man
återfinner alla de använda dekorationerna och accessoirerna:
den obligata bergstrakten med vild skog, den ensamma
hyddan, den kulna grottan, den trolofvade, som bortstjåles
af en rik och förnäm man, under det att älskaren i fjärran
länder söker förtjäna den förmögenhet, som är nödvändig
för den slutliga föreningen, o. s. v.*
Numera är Svartsjukans nätter glömd och föråldrad.
Den intressantaste gruppen i första Diktsamlingen utgör
emellertid den andra afdelningen: Idyll och epigram, hvilken
just betecknar själfva genombrottet i Runebergs diktning.
Det är det första utslaget af Runebergs beröring med de
Serviska folksångerna, hvarigenom han fann den skala, som
bäst gaf uttryck åt hans egen känslovärld. Redan den
tro-kaiska metern utan rim, hvilken är så karaktäristisk för
Runebergs diktning och förlänar den nägot af dess kärfhet
och manlighet, stamma ifrån förebilden, liksom den ofta
monolog- eller dialogartade framställningen, och berättelsens
* Söderhjelm har påpekat lån från Goethes Werther och YoungB Night
thoughts och därmed antydt ett par af urkällorna fur denna litteraturart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
