Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck. Det låg ett annat tryck öfver Finland; Runeberg
kunde icke tala så fritt som man talade i Sverige, därför
säger han icke heller för mycket. De stora orden, som icke
kunna infrias, finnas icke i hans krigssånger.
Man har i dessa sägner gjort anmärkningar mot
retoriska småfel; — de finnas där. Men kanske har Runebergs
konst aldrig stått högre eller visat sig mera träffsäker. Allt
är så enkelt, så hvardagligt, små detaljer, synbarligen idel
beskrifning, saltad med liflig humor, men innan vi komma
till slutet af dikten, slår hjärtat högre slag och tårar
skymma ögat. Anse det för konst eller natur — stort är det i
hvarje fall. 1 Fänrik Ståls sägner återfinna vi den forne
realisten, hvars spår nästan eljest försvunnit i de antikiserande
dikterna. Vi hafva sett, huru denna realism på grund af
temperament och folklig läggning bröt fram i vissa af hans
första kväden i omedelbar anslutning till de tidigare
genremålarne i svensk litteratur. Den förstärktes sedan ej
minst genom studiet af Walter Scott och utvecklade sig till det
bredt beskrifvande manér, som framträder i Elgskyttarne, för
att därefter småningom undanskjutas, tills den ånyo dyker upp
i Fänrikarne. Ingenstädes finna vi Runeberg så naturlig, så
helt sig själf; det är som hade vi honom framför oss i djupaste
hvardagslag med sin djupa känsla, sitt klara bondförstånd
och sin torra humor. Fänrikarne äro verklig folkpoesi,
hvilket Elgskyttarne däremot aldrig blefvo. Äfven i den
meningen återvände vål Runeberg i Fänrikarne till sina
barndomsminnen, att det närmast var Bellmansdikten med
dess sångton, dess plastiska åskådlighet, dess dramatiska
lif-lighet, som medvetet eller omedvetet föresväfvade honom,
när han började skrifva dessa sånger. Tonen och stämningen
är naturligen helt annorlunda, men sambandet finnes.
Af utländska skalder påminner Runeberg icke minst om
Goethe, naturligen utan att uppnå dennes storhet i tankens
värld. Men liksom denne börjar han i viss mån som realist
och slår därefter en viss period af sitt lif öfver i antik
imitation. Det är med Runeberg som det verkliga
Goethetill-ägnandet börjar i den svenska litteraturen, hvilket nådde sin
höjdpunkt med Viktor Rydberg. Det är med honom som
den antikuppfattning, hvilken utmärkte tyska klassisiteten,
gjorde sitt inträde i svensk litteratur.
Redan Runebergs första dikter emottogos välvilligt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
