Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har han äfven lärt af Byron, troligen genom Talis Qualis’
öfversättningar, och icke så litet af de samtida danskarne
(mest troligen i naturskildringen af Christian Winther). Det
är klart, att Byrons manér, hvilken ju äfven anslog den lätta
och själfsvåldiga samtalstonen, särskildt i Don Juan, skulle
ligga ypperligt för Sturzen-Becker. Han har också skrifvit
en hel följd af romanser i denna art. Hit hör Grefvinnan
Gruffiakin, hvars intresse visserligen ingalunda beror på den
något tillkrånglade romaneska historia, som sammanhåller
de olika sångerna, utan på de förträffliga, af äkta
stockholms-luft genomströmmade scener, som han där gifver. Det är
en hel skara af mondäna, lätt karrikerade stockholmstyper,
som i dessa sånger glider förbi våra ögon, än drickande
brunn i Kungsträdgården, än njutande landtluft på
Djurgården, men alltid pladdrande sin speciella jargon. Och i
ungefär samma stil äro äfven hans John Faa, Klaus
Störte-becker och En blomsterintrig.
Emellertid, Sturzen-Beckers största betydelse ligger icke
i dessa ofta väl följetonistiskt utförda romanser. Hans
verkliga område är landskapsmålningen och genrestycket. Det
senare har han förstått att använda i mångahanda syften.
Man finner fullt af stridssånger för Polen, Ungern, Danmark.
Likaledes tecknar han gärna kontraster mellan den rike och
den fattige; arbetaren, som sliter hela dagen och tidigt
lämnar sängen, eleganten, som rumlar hela natten och kommer
hem, då arbetaren går till sin verkstad, eller den fattiga
sömmerskan och den förnäma fröken o. s. v. Öfverallt
kämpar han, än ironiskt, än rättframt, för friheten och rätten.
Liksom en senare generations skalder är han fullt medveten
om, att poesien för honom endast är ett medel:
För mänskor jag på jorden här
ett Gimle bygga vill,
och sången blott mitt verktyg iir,
min murarslef därtill.
Och när med handfast ord en dag
jag denna verld har byggt,
der frihet, lycka, rätt och lag,
må kunna lefva tryggt,
då kan jag söka utan skam
i drömmens rike dig (fantasien)
och visa verkligheten fram:
»Se här — min dikt för mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
