Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - VI. Oskar Patrik Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven såsom naturskildrare intager Sturzen-Becker en bog
rang, och det år karaktäristiskt för honom, att han har öga
lika mycket för det norska fjållandskapets storslagenhet
(»Norges Fjaelde») som för Mälarlandskapets leende skönhet.
Kanske ännu egendomligare år, att han, stockholmaren, med
samma virtuositet återgifver Sjållands och Skånes bördiga,
af bokskogar afbrutua slåttlandskap (En sommardag vid
Ste-hag m. fl.).
Samtiden uppskattade icke till sitt fulla värde dessa
nyheter, men redan den följande generationen har gjort sig till
godo mycket hos Orvar Odd. Suoilsky har med stor fördel
vandrat i hans spår.
Själf har Sturzen-Becker tecknat sitt förhållande till
poe-sien och hvad han åsyftade med sin diktning, och
framförallt hvad den betydde för honom själf, i En vandrande
harp-spelare:
När han var trött af stegen på landsväg och hed
och middagsvärmens tunga tryckte hans hufvud ned,
hans vana då och hans tröst det var
från unga dar
att fatta sin harpa och att dikta sig en sang.
Med nyfödd kraft han började därefter igen sin gång.
När lifvets mörka skuggor bredde sig för hans syn
och det samlade sig åskor kring hans inres himlabryn,
hans vana och hans tröst då var
från unga dar
till harpans raska anslag att sätta sång och dikt.
Så lyfte han åter blicken med hopp och tillförsikt.
Niir all den eviga uselhet, som genom världen går,
brottades med hans styrka och gaf hans hjärta sår,
hans vana då och hans trust det var
frun unga dar
till lekande harpotoner att höja sin röst.
Då reste han nacken stolt igen, med vidgadt bröst.
Trots all olikhet i lynne, ligger det nästan redan något
af Henrik Ibsens världs- och konstuppfattning görndt i dessa
rader. Det är icke heller den enda gången, som Sturzen-
Becker erinrar om den kommande generationen och dess
idealer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
