Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - III. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf: den ursprungliga stämningen af bitterhet lyser igenom
i de ofvan citerade slutraderna.
Emellertid, om Fredrika Bremer kom att gå ogift genom
lifvet, så berodde detta icke pft hennes sått och hennes
utseende utan på henne själf, ty hon hade åtskilliga friaranbud;
enligt systern icke färre än sex. Men hon afslog dem alla.
Motiven, hon anför, skifta något vid olika tillfällen, men
resultatet är alltid detsamma: efter en kortare eller längre
tid af öfvervägande svarar hon nej. Hennes sista skäl —
det som hon afgaf 1835, då Böklin friade till henne — var,
att hon ville lefva såsom författare och att detta hennes kall
icke läte sig förena sig med makans eller husmoderns plikter.
Men det var icke hennes verkliga skäl — omedvetet för henne
själf var det andra grunder, som voro de bestämmande. Det
kan icke hafva undgått någon, att en af de svagaste punkterna
i hennes romaner är erotiken; de vimla af påfallande
egendomligheter, af hvilka åtskilliga äfven anmärktes af den
samtida kritiken. Hon saknar blick för hvad som är verkligt,
naturligt, sundt eller osundt i förhållandet mellan man och
kvinna. Att en gammal gubbe förmäler sig med en ung
flicka torde väl för hvarje oförvilladt sinne närmast förefalla
upprörande, men hon ställer gång på gång ett dylikt
förhållande i ideell dager (assessor Munter och Eva; doktor
Hederman och Ingeborg). Och då eljest de flesta
romanförfattare afsluta sina romaner med en hel serie af lyckliga
giftermål, så finner hon sitt nöje i att då skåda ut öfver ett
icke obetydligt antal ogifta kvinnor, af hvilka de flesta under
romanens lopp ratat åtskilliga anbud, ofta af de mest
säregna anledningar. Hon, hvars romaner nästan aldrig
sammanhållas af ens den nödtorftigaste händelse, blir uppfinningsrik,
när det gäller att finna ett motiv eller en intrig, som kan
förhindra föreningen mellan tvenne älskande: den ena gången
upptäcker fästmön, att den unge mannen icke i allo delar
hennes religiösa tro; en annan gång uppoffrar hon sig för
sina syskon, en tredje gång vill hon lefva för en eller annan
idé. »Då i Hertha hjälten efter många års trogen väntan
återkommer till fosterjorden för att förenas med den älskade,
omkommer han till följd af en ångbåtsbrand på Göta kanal,
en olycka som väl hvarken förr eller senare inträffat.
I Hertha har man slutligen en hel följd af scener,
präglade af en så byzantinsk asketism, att man för att finna ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
