Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelser, var hon ännu icke medveten om den uppgift, som
skulle blifva hennes, öfver hufvud taget äro dessa första
teckningar ur hvardagslifvet så obetydliga, så i tonen lika
hundratals andra, som vid denna tid skrefvos rundt omkring
i Europa, att det knappast lönar mödan att dröja vid dem.
Innehållet år sjukligt sentimentalt och hyperromantiskt
exal-teradt. Franzéns inflytande spåras Öfverallt, och han erkände
äfven faderskapet och tog välvilligt hand om dem. Deras
betydelse är den, att de roade publiken, som ej var förvand
med prosaskildringar, och det beröm, som de förskaffade
författarinnan, bröt den tunga stämning, hvilken länge hållit
henne nedtryckt. Men det var först med de tvenne följande
häftena af teckningarna, hvilka hufvudsakligen upptogos af
novellen Familjen //***, som hon slog igenom. I detta arbete
hafva vi för första gången den Fredrika Bremer, hvilken
skulle blifva en af samtidens mest lästa romanförfattarinnor.
Hela skildringen år anlagd i humoristisk tonart, och
åtskilliga af karaktärerna äro förträffligt tecknade.
I själfva verket är det med detta arbete, som realismen
håller sitt intåg i svensk litteratur — ja, man kan till och
med i detsamma finna dess första blygsamma program:
»Taflan af verkligheten bör likna en klar bäck, som under
sitt lopp rent och troget återgifver de föremål, som spegla
sig i dess bölja, och genom hvars kristall man skönjer dess
botten och hvad som därpå hvilar. Allt hvad målaren eller
författaren vid dess framställande bör tillåta sin fantasi år
att spela rollen af en solstråle, som utan att förändra något
föremåls egendomlighet dock ger alla färger en lifligare glans,
låter vågens dagpunkt tindra mera diamantlikt och upplyser
med renande klarhet själfva bäckens sandbotten.»
Sådant är det mål, hvilket Fredrika Bremer redan hår
uppställer för sig, men det skulle ännu dröja, innan hon
uppnådde det, och det bör till och med betonas, att hon
endast ett par gftnger i sitt författarskap tillnärmelsevis
uppnådde det. Ännu fanns det mycket romantik, ja till och
med fosforism i hennes skildringar, och helt skulle detta
element aldrig försvinna; men detta är typiskt icke blott för
henne utan för alla de författare, som bilda öfvergången
mellan romantiken och realismen. Det gäller för Runeberg
i Finland såväl som för Balzac i Frankrike, den store
nydanaren af tidens roman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
