Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IX. C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adam är alltid satiriker och predikant. Han skildrar alla
de löjligheter, han ser ikring sig, ofta med ett faderligt
smålöje, men stundom äfven med en Hogarths skärpa, och han
öfvervåldigar läsaren med världsförbåttrareplaner, råd,
förmaningar och reflexioner. Liksom en af medeltidens gamla
exempelpredikanter berättar han aldrig en historia utan att
draga en nyttig låra ur densamma.
Han började helt harmlöst sitt fabulerande med att gifva
luft åt sitt satiriska lynne i små skisser, i hvilka han med
den födde moralistens träffsäkerhet tog sikte på ett eller
annat lyte hos individen eller samhället eller blottade något
af den humbug, på hvilken världen är så rik. Redan den
första af dessa bitar som publicerades, Generalmönstringen,
år en typisk sådan historia. Den gifver en liten bild ur
tidens militärlif — och aldrig har väl den svenska armén
stått lägre än då. Generalen har kommit till lägret för att
anställa mönstring. Allting är upp- och nedvändt. Alla
defilera och intet observeras. Det hela slutar med middag, vid
hvilken champagnen flödar i strömmar, men intet brännvin
förtäres, ty generalen är nykterhetsvän. Sedan generalen rest,
inkallar löjtnanten sin soldat, som klagat, därför att han ej af
honom utfår sitt tillgodohafvande, och ger honom ett kok stryk.
»Hvartill tjänar det, kunde icke möjligtvis alla de dår sakerna
ske så väl på någon annan mindre dyr och prålande fason ?»
En Revolution år en politisk satir, som lifligt anslog
samtiden, enår den på ett kvickt och träffande sätt parodierade
polisöfvervåldet under »upproret» i Stockholm 1838.
Redan i Brottslingen går han samhället närmare in på
lifvet och visar genom ett enskildt fall — som dock ej är
alltför väl valdt och något för sentimentalt uppfattadt —
huru samhället själft genom hårdhet och orimliga lagar
uppfostrar människorna till tjufvar och mördare. Allt det yttre
i denna skildring, tidens fängelseförhållanden, prygelscenen
etc. äro fullt riktigt återgifna och visa att Onkel Adam, som
själf var fängelseläkare, kände väl till dessa förhållanden.
I Kärlekens son går han löst mot ett annat samhällslyte.
Fadern, den unge löjtnanten, öfvergifver den kvinna, han
förfört, och det barn, som hon framfödt. I Grannflickorna
och Familjen i Gåsgränd har man motsatsen mellan olika
stånd: kommerserådinnans dotter, gift med en adelsman,
som ruinerar henne genom sitt spel, och handtverkarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
