Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det normanniska Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de med största vinst kunde sälja sitt byte och
göra de långväga komna köpmännen till sina
skaffare av klenoder och trälar. Den ryska fornsägnen
förmäler åtskilligt om deras inbördes fejder och
nöden hos de hemsökta folken, som sågo sin enda
räddning i underkastelse under den starkaste bland
de starke.
Segern måste tillfalla den, som genast från
början förstod att göra sig till herre över de
viktigaste samfärdselknutarna. Hans hand kunde
fastare gripa om den inhemska befolkningens medel
att hävda sin tillvaro; till honom sällades med
förkärlek dugande stallbröder, lockade av de rikaste
utsikter. Att Rurik (Rörek) varit en historisk
person, finns intet skäl att betvivla, antingen han och
hans män kommit omedelbart från Sverge eller
från någon av dess närmare utbygder öster om
havet. En skarpsinnig strategisk och
handelspolitisk beräkning, ej ovanlig hos vikingarna i
västerlandet och därför knappast på fri hand diktad
av den slaviska folksagan, röjer sig däri, att Rurik,
sedan Novgorod, det träskomsvämmade Holmgård,
kommit i hans våld, genom borgar och besättningar
satte lås för framtidsdigra stråkvägar vid Volchovs
utlopp i Ladoga, vid övre Dyna och ned till Volgas
flodbäcken. I det nybildade riket förenades slaver
med finnar, de senare ännu troligen de talrikaste,
och för dem båda skapades en ordnad
sammanlevnads oundgängligaste villkor, en självmedveten
styrelsemakt, som kunde och ville hävda sin egen
och undersåtarnas oavhängighet.
Det dröjde icke länge, innan de holmgårdska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
