Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdshämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt kammare på vinden. Han bade med sig en
hushållerska, som kokte strömmingen åt honom. Det
var hyggligt folk — inte tjuvvittjade de andras
ryssjor och inte sprang han efter flickorna — ty
han var för gammal. Han hade en esskornett och
en klarinett med sig och det var rent underbart,
vad det lät vackert en lugn kväll, när han satt
på förstubron och blåste ut sitt hjärtas fröjd och
kval. Det var så att man ville gråta. Men
dansmusik ville han inte spela, hur mycket brännvin
pojkarna än ställde fram för honom. Det
musikslaget var för simpelt, tyckte han. Han vistades
i högre världar, dit rödlögaborna inte hade utsikt
att komma — och hade de kommit dit, hade de
säkert vantrivts och längtat tillbaka till sina
handklaver och sin salta sik.
 |
| Vi tre gubbar ute i havsbandet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
