Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdshämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt honom om nätterna, så att någon egentlig
förlust blev det ju inte.
Så småningom dog han också och en ny musikant
kom i stället. Det kom bara musikfolk, men de hade
väl rekommenderat ön åt varandra, efter de hade
samma yrke och voro bekantingar och hyran var
så billig. Den nye var inte gammaldags som de
andra, hade krulligt hår och små svarta mustascher
och spelte fiol så det ryckte i stortårna på flickorna,
och de lade huvudena på sned och vände ut och
in på ögonen, så snart han gav dem en blick. Han
var inte krånglig alls, när det skulle bli dans på
någon av öarna och svensk var han, så man kunde
tala med honom, fast han var fin i käften som en
stockholmare och varken tuggade snus eller drack
kaffegök.
Men han kunde spela en hel natt för ingenting
och en sådan musik hade inte hörts i skärgården
förut, sen gamle styrman Ljungqvists tid. För den
kunde spela, så att de lama och halta och förtvinade
gav sig upp ur sängarna och dansade bagarevalsen,
så träflisorna ur golvplanket yrda om klövarna, tills
de hade kaffeved för många veckor framåt.
Men styrman Ljungqvist hade en son. Han hade
seglat några år, men så lag han opp och köpte sig
en stuga på sin hemö och litet fiskbragder. Han
var en glad själ. När han inte fiskade, spelade han,
för han hade ärvt farsins både fiol och handlag.
Jag själv kunde inte sitta stilla när han klämde
i, så klockare jag var och hur mycket ryggmatisten
än satte åt mig. Jag måste opp och hugga en jänta
midskepps, och ryggskott och alla krämpor som följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
