Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var fysiskt slut och ville somna på den pall
min räddare satte fram åt mig. Men jag tvangs
att äta och man tvang med milt våld i mig ett
stort glas eau de vie. Snart var jag pigg igen och
harsoppan, som spred en stark arom av vild fänkål
och andra mer eller mindre mystiska kryddor och
innehöll kastanjer och potatis, kom mig att begära
en portion till. Men sömnen överföll mig ånyo med
oemotståndlig kraft och jag bad att få knyta mig
i ett hörn, var som helst och genast. Jag skulle
uttrycka min tacksamhet i morgon bittida och
orkade inte säga ett ord i kväll.
Men jag fick en allvarlig befallning att kläda
av mig helt och hållet, ty mina kläder måste torkas.
Tégla gjorde i ordning en bädd åt mig. Jag har
aldrig legat så förr eller senare — på myrtenkvistar
som underlag för en pelone, herdarnas grova
getraggskappa, tjock som om den varit filtad. Tégla
försvann diskret och jag flängde av mig mina sura
kläder, sjönk ihop på lägret, kände en annan pelone
läggas över mig och befann mig nästan genast i
drömmarnas land. Och vilka drömmar! Jag orkade
icke vakna ur dem, jag var för trött.
Jag hade emellertid hunnit berätta litet om mig
själv och orsaken till min tokiga kvällspromenad
i maquisen, innan jag somnade.
— Klockan är sju, sade en röst i mitt öra och en
kraftig hand skakade mig litet omilt. Ni kan vara
övertygad om att Julien sitter på överenskommet
ställe i sin bil och väntar. Orolig? Nej, vi
korsikanare äro inte oroliga utan skäl och detta är ju
intet skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
