Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världssamhället och nationerna - Krigens orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
koloniländer från en mindre stat. Den senares gamla stats-
område är visserligen skyddat av tidens rättsmedvetande, men
detta sträcker sig icke ännn eller åtminstone ej på samma
sätt till det mindre landets kolonier, vilkas förvärv självt grun-
dar sig på ett egenmäktigt tillägnande.
Farorna för krigsutbrott i följd av kolonialpolitiken min-
skas dock alltmer och tåla knappast jämförelse med de hotande
utsikter, som vila över det asiatiska problemet. Denna poli-
tik är fullständigt avslutad för länge sedan i två världsdelar,
Amerika och Australien. Några förvecklingar därifrån i angivet
avseende äro uteslutna. Likaledes är Sydafrika nu pacificerat
och en trygg ordning införd. I mellersta Afrika ha veder-
börande makter kommit överens om vissa gränser, ehuru man
i alla fall måste medgiva, att det slutliga besittningstagandet
där ännu är så pass lösligt, att anledning till konflikter möj-
ligen kunna inträffa. I norra Afrika äro förhållandena mera
invecklade. Dessa trakter ligga nära inpå Europa och äga
en befolkning på ett utvecklingsstadium, som ej uti den härs-
kande världspolitikens ögon bereder den förmånen och trygg-
heten att räknas till de civiliserade folken. Sådana länder
äro särskilt ägnade till tummelplatser för en konkurrerande
stormaktspolitik utan hänsyn till innevånarne. .
Det italienska fälttåget till Tripolis är ett uttyck för ko-
lonialpolitikens kvarstående frestelser. Närmaste orsaken är
säkert att söka i den franska och engelska politikens mera
smidiga exploateringar i norra Afrika. Därigenom har den
italienska nationalkänslan satts på ett alldeles för hårt prov.
De ledande makterna inom militären samt finans- och ämbets-
mannavärlden ha underblåst denna stämning och även påmint
om, att norra Afrika förr var en romersk koloni. När nu
detta krig utbröt, så måste detta beklagas, men själva före-
teelsen är ingalunda något bevis på ett bakslag för tanken
om fredsrörelsens landvinningar. Dylika nutida orostecken,
som mången tyder så i svart, äro endast brytningar och ut-
slag av den pågående evolutionen mot kolonialpolitikens av-
slutning och således mot det slutliga försvinnandet av en
bland krigsförvecklingarpas orsaker. Allra minst böra, såsom
skett, skandinaviska folk fjärran från dessa övergående hän-
delser försänka sig i bekymmer över dem och av dylik anled-
ning förorda ökade militärbördor.
Om således i det internationella folkmedvetandet inväxt
känslan av, självständiga civiliserade nationers rätt att leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
