Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min hand skulle ha tillhört er — inom mig var det
beslutet. — Förhållanden göra det omöjligt. — Jag
är en annans brud!
Ribbing (med föraktligt hån). Förhållanden!?
Och hvilka äro dessa förhållanden, som tvinga er att
bryta ert ord?
Fröken. Mitt ord. Jag har aldrig gifvit er ett
sådant! Dessa förkållanden måste få blifva min
hemlighet, och skulle ni komma i besittning af den, så
vet att väl akta och förvara dem.
Ribbing (med häftighet skrattande). Hahaha! Dessa
förhållanden! Denna hemlighet! Hur svårt att
genomskåda dem! Vankelmod, ditt namn är qvinnal hennes
leksak ett hjerla, hennes anletsdrag en engelsy hennes
väsen en djefvuls!
Fröken (med stolthet, i det hon vill gå). Min
herre! jag har ingenting mera att säga er. Ni tycks
känna mig så väl! Det återstår mig blott att tacka
er, att ni sålunda gjort skiljsmessans bittra ögonblick
lättare för mig.
Ribbing (håller hennes hand). O, Aurore! gå icke
såy i vrede ifrån mig! Se! jag är icke längre mäktig
mig sjelf! Jag är ett viljelöst barn! Smärta och
för-tviflan rasa i mitt inre! Hvad skall jag göra med ett
brustet hjerta, som blott lefvat för sin kärlek. Hvad
bar du gjort af mig! Jag famlar i mörkret! Ingen
stjema belyser längre mitt ödsliga lif! Intet mål ler
längre emot mig. Huru fylla denna hjcrtats tomhet,
der kärleken hade uppslagit sin thron! O, jag känner
i detta ögonblick, hur nära menniskan står till brottets
afgrund. Jag skulle vilja dränka min smärta
ochför-tviflan i passionernas yrsel, och släcka hjertats oroliga
längtan med hat och hämdl
Fröken. Jag ber er att icke försaka er kärlek,
Ribbing. — Låt den vara er ledstjerna på lifvets
törnefulla bana. Lef för minnet, lef för mig, men
bär ert kors ödmjukt och med undergifvenhet, som
jag. Våra jordiska vägar skiljas här! — Vi få icke
återse hvarandra, — men gäller min sista bön något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
