- Project Runeberg -  En ny fransk författare, Marcel Proust /
54

(1917) [MARC] Author: Algot Ruhe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny fransk författare, Marcel Proust

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också att när min bok, den stora boken, ligger färdig, det skall visa
sig att mycket av vad som omtalas i första delen står förtydligat
i de senare. Liksom en stad, för en som sitter på tåget och slingrar
sig fram över fälten, visar sig än här, än där, komma de olika
bildintryck en och samma person gjort på en annan liksom om han
varit olika successiva personer — att framkalla intrycket av att tid
förgått. Vissa personer komma längre fram att uppträda helt
annorlunda än de äro i föreliggande band, olika mot vad man väntat
sig, liksom det för övrigt ofta händer i livet. Det är icke blott samma
personer som komma att uppenbara sig på nytt under verkets lopp i
olika lägen — såsom i vissa serier hos Balzac — utan inom samma
person komma vi att återfinna många djupa, nästan omedvetna
intryck. Från denna synpunkt kan min bok betraktas som ett försök
till en rad romaner om det omedvetna — jag skulle icke tveka att
säga ”Bergsonska romaner”, ifall jag så menade, ty i varje
tidsskede händer det att litteraturen försöker haka sig fast vid den
regerande filosofien. Men det vore kanske inte alldeles riktigt,
eftersom mitt verk behärskas av åtskillnaden mellan det ofrivilliga och
det frivilliga minnet, en åtskillnad som icke blott icke förfinnes i
tänkesättet Bergson, utan rent av står i motsägelse till detta.

Jag tror för min del, att det knappast går för konstnären att finna
urämne till sitt verk på annat håll än bland de ofrivilliga minnena.
Först och främst beror detta på att de äro ofrivilliga, att de danas
av sig själva. Vidare bringa de tingen inför vårt medvetande,
liksom siktade och fördelade, det som minnes är skilt från det glömda.
Och slutligen, när de låta oss smaka samma intryck under helt andra
omständigheter, befria de det från all tillfällighet och ge oss dess
otimliga väsen, detta som är det verkliga innehållet i skön stil, denna
allmänna och nödvändiga sanning, som endast stilens skönhet
mäktar omsätta.

Då jag tillåter mig orda så här om min egen bok — fortsätter
Marcel Proust — beror det på, att den icke i någon mån är ett
alster av resonemang, att dess minsta smådelar ha kommit mig till
del genom känsliga förnimmelser, att jag från början varseblivit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mproust/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free